Vårkänslor

Nu är hon här! Hon är inte längre bara en hackig skype-bild. Min fina Ida har varit i Boston i fyra dygn. Hon ligger och sover här på vår säng, som inte längre känns alldeles för stor utan just lagom. Ida har aldrig varit någon kvällsmänniska (och jetlag gör inte saken bättre) men trots hennes tidiga insomnanden har vi hunnit med en hel del :) Vi njuter i fulla drag av att vara tillsammans igen. Och jag tror hon har kommit med vårvädret. Idag var en underbar varm och solig dag och imorgon säger väderprognosen 18 grader. Celsius, baby. (om det hade varit 18 grader fahrenheit hade det motsvarat -8, och man vet aldrig med Bostonvädret, det skulle kunna vara vinter igen om en vecka). Men ja, livet leker. Jag har tyvärr haft en del skolarbete att beta av, men vi har kombinerat det med sightseeing ( =plugg på USA's äldsta bibliotek), hunnit spatsera genom Somerville, Cambridge och Boston, och bland annat avverkat ett flertal restaurangbesök och en NBA-match. Inte illa inlett, men vi har ingen brådska för den delen - vi har flera månader på oss att göra Boston!

 

Och det här är bara början. Jag har haft midterms idag, mitten-av-terminen-prov, och nu när de är avklarade återstår bara en avslutande föreläsning imorgon - och sedan väntar spring break. En vecka i San Francisco. Oh yes. Vi lär få anledning att återkomma i frågan, och självklart kommer det tas bilder och upplevas alla tänkbara sorters äventyr. Men bloggen lär ligga nere tills dess vi är tillbaka. So long så länge!

Finbesök

Förra veckan förärades Boston, och jag själv, med besök av min käre far Mats och hans fru Suzanne! Till följd av utmattning efter vårt hektiska schema så har rapporten från äventyren dröjt något, men håll nu till godo. Det blir en redogörelse huvudsakligen i fotografisk form. Vi inledde med att fira deras ankomst med att gå på en jazzkonsert 220 meter upp i skybaren på Prudential Tower.

Dagen efter tog vi oss i det fina vädret till Bostons svar på SoHo och SoFo, de hippa konstnärskvarteren vid namn SoWa. Där hålls en stor vintage market varje helg. Om man inte var tvungen att hålla sig till sina förbaskade 23 kg per väska skulle man lätt kunna handla en hel del!

Vi höll oss i skinnet och kom därifrån med så pass lite att vi kunde bära det utan större problem, promenerade runt i stan och kollade in Bostons Chinatown och mycket annat.

Vidare hann vi med trevliga restaurangbesök och musikaliska aftnar av vitt skilda slag, både Bostonfilharmonikerna och Flogging Molly!

Sedan åkte besökarna vidare till New York medan jag var tvungen att bevista föreläsningar, men så småningom följde jag efter och anslöt i det stora äpplet. Tyvärr var det en regnig dag, men det gjorde mindre då det ändå var inomhusaktiviteter som stod på programmet. Först ut: MoMA! Jag lyckades på något vis inte hinna med det när jag var i NY 2009, så nu var det en top priority, vilket det för övrigt kommer vara nästa gång jag är i stan också, för det var - mycket - som inte hann ses. Jag la mitt krut på den tillfälliga Diego Rivera-utställningen (foto förbjudet) och arkitekturavdelningen. De "vanliga" samlingarna får vänta till nästa gång :)

Sist men inte minst: NHL-hockey! Det var bland de saker pappa helst ville se här, och så prickade han in resan exakt på en vecka då Bostons arena var uthyrd till Disney on ice. För att undvika ett antiklimax fick vi tänka utanför lådan och komma på att vi under NY-besöket kunde hoppa på New Jersey-pendeln i 20 minuter, åka till USAs farligaste stad Newark och tajma in New Jersey Devils möte med Vancouver Canucks istället. Gott så! Fick man ju se Sedinarna också. Och betydligt smidigare än att försöka ta sig ut till Long Island vilket var det andra alternativet och skulle ha tagit över en timme enkel väg. Devils känns mer som ett NY-lag än Islanders om jag får säga det.

Sedan hade vi en sista dag i Boston innan det var dags för deras hemfärd. Suzanne shoppade medan jag och pappa gick på Bostons MoMA: Institute of Contemporary Art (med den för oss småroliga förkortningen ICA). Till sist firade vi av veckan med en brakmiddag på en etiopisk restaurang i Somerville. Bäst: den etiopiska stouten jag drack till!

Nu är man själv här igen, men inte länge till. På något vidunderligt vis har vi snart kämpat oss igenom 6 och en halv vecka, och på lördag kommer min saknade älskade Ida äntligen hit. Längtar mer än någonsin!

School spirit

Det här med collegeidrott är nåt som vi inte riktigt har fattat i Sverige. Har något icke nordamerikanskt land fattat grejen egentligen? Jag tror inte det. Men här är det verkligen grejen. Sjukt populärt. Jag var på hockey häromdan, Boston College mot Boston University. Skolderby och final i den lokala turneringen The Beanpot. Matchen spelades i Bostons NHL-arena TD Garden. Det var fullsatt och nästan 18000 på läktarna. Och folk är verkligen engagerade. Båda skolorna hade varsin kortsida som matade på med ramsor och hån mot motståndarna och nästan alla i publiken verkade vara alumner från någon av dem. Jag och Paul hamnade på Boston College-läktaren så det bara att inse vilka man skulle hålla på. Nivån på spelet var också riktigt bra. Det här är några av USAs bästa collegelag och flera av spelarna är draftade och kommer att spela i NHL nästa säsong. Så om några år får jag leta fram programmet och se vilka stjärnor jag såg häromdan (nu kände jag inte till en enda spelare)! Självklart skulle det också ätas och drickas i pauserna på klassiskt amerikanskt maner, och allt kröntes med en riktig tv-puckhög efter avgörande i förlängningen.

I övrigt har jag hunnit med mer skogshäng med Lesley hiking club. Riktigt sköna typer det där. Vi åkte ut till ett stort naturreservat i helgen, the Middlesex Fells, och knallade runt i skogen i timmar, följandes något kallat the Skyline trail vilket skulle leda upp på en höjd där man hade fin utsikt över stan. Och den var helt ok, men det var skogen i sig som var behållningen.

Avslutningsvis har jag tagit mig igenom min första kontakt med amerikanska tvättmaskiner. Som sig bör får man gå ner till tvättomaten i kvarteret och ta med sig en god bok - för här lämnar ingen sin tvätt obevakad. Jag blev inte riktigt klok på alternativen men gissar mig till att "normal warm" borde vara typ 40 grader och "normal hot" nånting som förhoppningsvis inte är för långt ifrån 60. Kläderna klarade sig iaf!

Jag måste ju förresten slänga in en recension också. Här kommer en riktig amerikansk klassiker: Girl Scout Cookies. Det är närmast en institution, och har varit USAs favoritkakor så länge nån kan minnas. De kan tydligen bara köpas under "cookie season" en viss tid varje år. Det har varit tapetserat på stora reklamskyltar runtom i stan att "cookie season" snart är här. Jag har förstått att folk till och med förhandsbeställer kakor för att vara säkra på att få sin ranson. Det är alltså inget annat än kakor som säljs av flickscouter. När jag så fick syn på deras försäljningsstånd i tunnelbanan var jag ju tvungen att testa. Hjärntvättad av reklamen. 

Vad kan det vara scouterna stoppar i sina kakor egentligen? Vad det än är, så var det gott. Otroligt goda kakor. Det fanns ett gäng olika smaker och jag föll en kokos/kola/chokladvariant. De är tyvärr slut för länge sedan. Betyget?