Orientation

Det är sjukt kallt här i Boston och vi har fått massa snö. Det är inte jättemånga minus men det blåser vilket mångdubblar den plågsamma upplevelsen. Av någon anledning glömde jag packa en mössa. I allt detta har hur som helst mina två första dagar som Lesleystudent passerat. Det har varit s k "Student Orientation"-dagar vilket kan liknas vid introduktionen när man börjar på universitet i Sverige. Först samlades utbytesstudenterna. Vi var bara fyra stycken. Jag och tre tjejer: en tysk, en saudier och en kanadensare. Jag hade förväntat mig typ det tiodubbla så det var lite av en chock. Lesley har ändå nästan 10 000 studenter enligt Wikipedia, så det är lite skralt. När vi fyra satt där så uppstod i alla fall en ganska bra känsla då personalen på utbyteskontoret är superengagerade och hade gjort värsta programmet. Alltihop kändes lite konstigt, det blev roligt på ett oavsiktligt sätt för att vi var så få. Den utbytesansvariga har en assistent som hade slitit med att koordinera allt och kopiera upp mängder med papper i olika färger för att göra allt supertydligt. Efter en stund skickades vi vidare och tussades ihop med alla amerikanska transfer students (studenter från andra universitet som bytt till Lesley och är nya för terminen) för den RIKTIGA introduktionen.

Den bestod av extrema mängder information uppblandat med lära känna varandra-aktiviteter. Informationsmötena är upplagda enligt någon slags utmattningsstrategi vars poäng jag inte kan förstå, och går till på så vis att de packar in alla nya studenter i en sal och låter personal från alla olika avdelningar på skolan komma fram och berätta om vad de gör och när man kan vända sig dit. Det är såklart en bra grej i grunden, för Lesley har massor att erbjuda sina studenter, resurserna är imponerande och värda att uppmärksammas så att studenterna använder dem. Men när den tjugonde hurtiga personen i rad kliver upp och berättar om vad avdelningen för studenter med inlärningssvårigheter, id-kortsavdelningen eller vaktmästaravdelningen har för roll och vilka som jobbar där... då kan man inte längre dölja gäspningarna. Så när man efter två timmars presentationer utan rast, äntligen fick göra lite lekar och isbrytare så var alla som kalvar på grönbete. Amerikaner känns generellt oftast mer socialt skillade och utåtriktade än svenskar, så att nu omges av massa amerikanska studenter i högsta hugg med att lära känna varann kändes som att det bara var att se glad ut och hänga med. Lesley har nästan 80 % kvinnliga studenter, det brukade vara ett universitet enbart för kvinnor, och det är samma sak med denna kull. Killarna är få så jag har typ bara lärt känna tjejer. De flesta har bytt från universitet på mindre orter i Massachusetts eller kringliggande delstater så de verkar också peppade på Boston.

Ju längre den första dagen led, desto mer av tiden bestod av roliga aktiviteter istället för informationssessioner.  Framför allt blir det mycket mat. Vi får äta alla mål gratis i skolrestaurangen under introduktionen och den är förvånansvärt bra. Mina farhågor om enbart pommes frites och hamburgare behövde inte infrias. Bra mat och alltid vegetariska alternativ plus att det finns en stor disk där man kan göra sin egen sallad (och inte en tafflig salladsbar a'la Kraka utan med pestopasta, krutonger, fetaost, tre olika sorters sallad, massor av grönsaker och olika bönor...). Och eftersom det är i USA jag är så ska jag väl också nämna de fria efterrätterna i form av mjukglassmaskin, brownies, cheesecakes etc... oh yeah. På kvällen blev det mingel och spelkväll i aulan vilket var rätt kul. Men det blev ingen sen kväll, fortsättning av introduktionen väntade på fredag morgon.

Dag 2 var inte lika informationstyngd utan redan vid lunchtid var det mesta avklarat. Jag hängde med tyskan Astrid, vi långlunchade och gick runt på Harvard Square och kollade in deras överdådiga Student Book Store. Fyra våningar stor var det typ en av de största bokaffärer jag varit i. Och tänk att vi på Örebro universitet numera bara har Campusbokhandeln... olika världar.

Sedan fortsatte kvällen med mer mat i skolrestaurangen och häng med ett gäng av de amerikanska transferstudenterna. Lesley bjöd på bio men den förmodat mediokra Eddie Murphy-filmen "Tower Heist" lockade inte så det blev återigen någon slags improviserad spelkväll, nu i en studentkorridor. Det klart roligaste var Telephone Pictionary, en hybrid av den klassiska viskleken och Pictionary. Skratt på magontsnivå.

Arielle, Rachel, Allie, Xena (!) och Astrid runt spelbordet. Inte heller den här kvällen var folk på festhumör utan relativt tidigt var alla bara trötta. Jag tror en stor del i det beror på att det för amerikanerna varit ganska stressiga dagar. Vi utbytesstudenter kunde chilla idag då vi redan vet vad vi ska läsa, men för dem har dessa dagar avgjort vilka kurser de kom in på, de söker liksom till en skola men vet inte förrän dagarna innan de börjar vad de få läsa. Och allt läses parallellt vilket innebär att de måste lyckas pussla ihop fyra eller fem olika kurser som har vardera en eller två föreläsningar i veckan som inte får krocka med varandra.

Imorgon väntar fler typ nollningsaktiviteter plus att vi i gänget ovanför ska bli guidade bland Bostons bästa second hand-affärer av tjejen i klänningen som är en självutnämnd auktoritet på området. Good times!