Extracurricular activities

Tunt med uppdateringar här på sistone! Jag har inte för avsikt att ursäkta mig - det kommer nog hända att det går ett tag mellan inläggen - men jag har faktiskt tänkt skriva ett längre tag. Jag har bara inte orkat, och för varje dag jag inte orkar blir det mer att skriva om när jag väl tar itu med det. Därav de långa inläggen, och den trenden fortsätter. Men varför ändra ett vinnande koncept?

Hela förra skolveckan finns inte så mycket att säga om, annat än att det var pluggande i en mängd som hade mig dansande på gränsen till psykiskt sammanbrott. Det är ungefär mellan 80 och 100 sidor om dagen att läsa plus inlämningsuppgifter att skriva - utöver de sju föreläsningarna i veckan - och jag har fortfarande inte hittat toppformen läsmässigt, om vi säger så. Samtidigt tror jag att jag fortfarande lider lite av omställningsbesvär - många av mina kurskamrater verkar inte plugga ihjäl sig. De flesta upprepar mantrat "pick your battles" och menar att man inte behöver läsa allt trots föreläsarnas förmaningar. Jag har inte riktigt hittat nivån än där jag vågar skippa delar av läsningen, men i nuläget skulle jag nästan lika gärna kunna göra det på måfå - när man sitter och bläddrar igenom det femte kapitlet för dagen är hjärncellerna redan avdomnade...

Så - efter allt plugg förra veckan var jag tvungen att unna mig en helg med roligheter. I fredags kväll samlades gänget från introduktionen, och åkte ut till ett välmående Suburbia vid namn Newton, Massachusetts. Först var vi på ölprovning på ett ställe som saluförde den underbara kombinationen internationella delikatesser, alkohol och persiska mattor. Sedan vidare till house party hos en kille som lånade sina bortresta föräldrars villa. Middag, fest, dansgolv, och säkert 10 rum där alla kunde somna in framåt småtimmarna. We party in style!

När jag vaknade upp dagen efter i ett pojkrum fullt av Spider-Manaffischer och New England Patriots-souvenirer så insåg jag att jag var tvungen att hasta hem för att skypa med pappa. Han och Suzanne kommer och hälsar på nästa helg (18/2) och stannar en vecka! Det ni, det blir grejer det. NHL-biljetter inköpta, och så får jag äntligen ta mig lite tid att göra Boston vilket ska bli mycket roligt. Bloggen kommer självklart rapportera frenetiskt om detta celebra besök.

Lördagen ägnades sedan åt att kasta mig in i ännu ett amerikanskt skolfenomen - extracurricular activities. Wes Andersons klassiker "Rushmore" handlar om en mästare på området:



Det är självskrivet att varje ambitiös amerikansk student ägnar sin fritid åt att delta i (och allra helst starta upp) klubbar och sällskap på skolan, där man samlas kring något gemensamt intresse. Förra veckan anordades en mässa där alla klubbar presenterade sig och man fick anmäla sig. Jag skrev upp mig på ett gäng, varav jag inte minns alla, men de jag minns är Hiking club, Running club och Environmental club. Först ut att kicka igång aktiviteterna var Environmental club. På programmet: att åka till en kyrka där det anordnades en stödgala med artister för att rädda en skog i Cambridge, som tydligen hotas av att någon vill bygga en parkeringsplats där. Typ. Någon av eldsjälarna i miljöklubben hade snokat rätt på detta och anmält oss som volontärer i arrangemanget av denna gala. Så jag hängde på! Klubben bestod av ett sjukt skönt gäng som jag trivdes direkt med. Vi delade ut program, sålde biljetter och fika, delade ut informationsmaterial och svarade undvikande på frågor om skogen som ingen av oss egentligen visste något om. Men det var en kul kväll. Efteråt åkte vi tillbaka till Lesley och jammade med trummor, mandolin och gitarr i ett korridorsrum.

På söndagen var det dags för nästa klubb: Hiking club, utflykter till fots, och det visade sig till stor del vara samma kärngäng - så vi beslutade oss helt enkelt för att kolla in skogen som vi hade försökt rädda kvällen innan. Det blev en trevlig hajk som dock inte gav så mycket naturkänsla... vi hittade aldrig vägen dit. Vi kom till vad som verkade vara en utkant av området, men hittade ingen väg in, gav upp och gick och köpte donuts istället. Färska, en hel låda med olika smaker. Fett och gott och löjligt amerikanskt!

På söndagkvällen krossades mitt hopp om att få se en Super Bowl Victory Parade genom Bostons gator. Patriots var påväg mot vinst och jag hade börjat se framför mig hur jag skulle få spana in Brady och gänget livs levande... när plötsligt NY Giants upprepade sin vändning i slutet från deras förra Super Bowl-möte. Så ingen parad. Men egentligen gillar jag inte Patriots så jag är inte i sorg (till skillnad från övriga stan).

Söndagen avslutades lite tjinkigt med att min hyresvärd framförde klagomål på hur saker skötts här i hushållet, och riktade kritik mot mig. Vi redde ut det hela men det kändes jättetrist att han var missnöjd då det kom som en överraskning för mig, som inte riktigt hade greppat den förväntade nivån.. jag måste försöka göra mer här helt enkelt. Tråkigt också att norrmannen flyttat ut efter att ha hamnat i onåd hos värden. En ny kille, amerikan, kommer i mars. Verkar schysst. Han har uppfunnit en "osynlig iphone". Mer om det vid ett senare tillfälle - nu har jag skrivit nog för nu. Bye y'all!

Ps. Har fått höra att det varit svårigheter för vissa att kommentera inläggen. Tydligen behövde man ha ett konto av något slag. No more! Nu kan vem som helst skriva. Kreti och pleti, och anonymt om man så vill. Så släpp lös berömmet eller näthatet eller vad ni vill. Ds.